Svartputtens profil

Moffa var inte så pigg på den här vandringen upp till Svartputten, ja på vissa kartor står det faktiskt Svartputten, på andra står det Svarta Putten. DenSvartaSatan verkade mera alert, medan Arnold Svensson bara följde med en bit innan han insåg att han bar sig barnsligt åt, så han gick hem igen till fru Svensson. Bäcken från Stegsjön och Grävstasjön går i en bred fåra den första biten från MilkRiver, eller Långsjön som den egentligen heter. I höjd med Ruggebo gör den en kraftig sväng runt en skogsklädd kulle och så fortsätter den igen upp mot Svartsjömossen, kärt barn har många namn. Intill den svarta spegelytan går ett dike upp till Grävstasjön, en sjö som man rotenonbehandlade och planterade ädelfisk i. Från Grävstatiön är det ungefär elva meter upp till Stegsjön och avståndet horisontellt är så där hundra meter. Ett gott fall sålunda. Det sägs att fisk från Stegsjön, som inte behandlades, tog kål på ädelfisken och att man skräpade ner runt sjön så att ägarna satte stopp för det hela. Jag vet inte riktigt säkert hur det förhöll sig. Men ett vet jag med bestämdhet, att Svartputten för en generation sedan var full av fisk, och att Svartputtens historia äger en nyanserad profil som få personer är medvetna om, det vill säga, de som inte har tillgång till Ulriks dokument som nu finns i
Moffa & C0´s ägo. När Kapten Persson kom fram ställde han ner sitt universella instrument, en transistorradio, bland pors och skvattram. MoaPinYin tog fram fickdatorn medan MaskisenMaxDartanYan gjorde sig beredd att åla sig fram till fritt vatten där antennen skulle sänkas ner. Ja ända fram kunde han ju inte komma, men med ett långt spö kunde han klara sitt delikata uppdrag. Moffa satt på en gammal stubbe och funderade medan FiaKanKälv och MessiasMedMissilen packade upp matsäcken som Fia tagit med sig i ryggsäcken. Moffa tänkte än en gång igenom det som Ulrik präntat för många år sedan. Alltså, en gång var här en sjö, klar och fin, full av våra vanligaste fiskar. De levde här århundrade efter århundrade. Men så började utloppet mot bäcken slamma igen och växterna vid stranden multnade och bildade ditritusgyttja. I gyttjan växte snart andra växter och allteftersom jordlagret växte kom det så småningom upp till utan där Vitmossan tog överhand. Detta hände lite för vart år och snart slog alfrön rot. Eftersom alen kan växa helt i vatten blev plantorna buskar och buskarna stora träd. Svartputten är nu bara mitten av Svartsjömossen och nu växer där också björkar, tallar och granar. Således är mossen skicktad som årsringar eftersom växterna bara växer till på sommaren, tänkte Moffa, och om vi söker och får tag på varje årsrings frekvens med vår antenn, och känna av den med transistorn genom att vrida kondensator, så borde vi kunna analysera bandet och få reda på vad som har hänt här i alla år. På det viset kan vi kontrollera Ulriks utsagor. Vi får väl se hur det går. Du vet, för hundrafemtio år sedan var det många som bodde runt sjön och de bördiga åkrarna. Samhället växte inte förrän järnvägen kom till Mölnbo 1861. http://jarnvagen.blogspot.com/