Tiden står inte stilla

MaskisenMaxDartanYang krälar sakta tillbaka till fast mark, och Moffa knäpper på strömbrytaren för att kalibrera systemet. Det går några minuter, det går några till, men det verkar inte funka som det ska. Moffa stänger av transistorradion och knäpper på igen, men signalen låter inte riktig ändå. -Jävla klantskallar säger FiaKanKelv, att man jämt måste vara med och kolla! Förlåt Moffa, men jag blir så grymt arg när det inte flyter som det ska, har ni kollat läget? Vidga vyerna, vet jag, spana in kissemissen, den svarta s..., vad skådar mitt norra öga..., en svart katt som sitter och putsar sig på brädan som ligger i vattenbrynet; kan det va nå´t?
- Skynda på nu, säger MoaPinYin, månen har flyttat sig nära midnatt och vi har ännu inte fått en just signal. - Se här, säger Fia, ta en macka var ska ni se att det går bättre, så kan du Messias gå och köra bort katten från mossen.

MessiasMedMissilen tar ett långt spö med sig och går runt Svartputten för att mota katten in mot land men råkar själv gå för långt ut i mossen och trampar igenom med ena foten; och han kommer inte loss utan Fias hjälp, och får en massa ovett förståss. Tiden går, månen rör sig sakta mot den absoluta nollpunkten och ännu har man inte fått den efterlängtade signalen som innebär att instrumentet kan börja sondera mossens forna status. - Nu tror jag, säger Moffa, nu hörde jag Häradsridan på långt håll, tror jag... http://haradsridaren.blogspot.com/

Svartputtens profil

Moffa var inte så pigg på den här vandringen upp till Svartputten, ja på vissa kartor står det faktiskt Svartputten, på andra står det Svarta Putten. DenSvartaSatan verkade mera alert, medan Arnold Svensson bara följde med en bit innan han insåg att han bar sig barnsligt åt, så han gick hem igen till fru Svensson. Bäcken från Stegsjön och Grävstasjön går i en bred fåra den första biten från MilkRiver, eller Långsjön som den egentligen heter. I höjd med Ruggebo gör den en kraftig sväng runt en skogsklädd kulle och så fortsätter den igen upp mot Svartsjömossen, kärt barn har många namn. Intill den svarta spegelytan går ett dike upp till Grävstasjön, en sjö som man rotenonbehandlade och planterade ädelfisk i. Från Grävstatiön är det ungefär elva meter upp till Stegsjön och avståndet horisontellt är så där hundra meter. Ett gott fall sålunda. Det sägs att fisk från Stegsjön, som inte behandlades, tog kål på ädelfisken och att man skräpade ner runt sjön så att ägarna satte stopp för det hela. Jag vet inte riktigt säkert hur det förhöll sig. Men ett vet jag med bestämdhet, att Svartputten för en generation sedan var full av fisk, och att Svartputtens historia äger en nyanserad profil som få personer är medvetna om, det vill säga, de som inte har tillgång till Ulriks dokument som nu finns i
Moffa & C0´s ägo. När Kapten Persson kom fram ställde han ner sitt universella instrument, en transistorradio, bland pors och skvattram. MoaPinYin tog fram fickdatorn medan MaskisenMaxDartanYan gjorde sig beredd att åla sig fram till fritt vatten där antennen skulle sänkas ner. Ja ända fram kunde han ju inte komma, men med ett långt spö kunde han klara sitt delikata uppdrag. Moffa satt på en gammal stubbe och funderade medan FiaKanKälv och MessiasMedMissilen packade upp matsäcken som Fia tagit med sig i ryggsäcken. Moffa tänkte än en gång igenom det som Ulrik präntat för många år sedan. Alltså, en gång var här en sjö, klar och fin, full av våra vanligaste fiskar. De levde här århundrade efter århundrade. Men så började utloppet mot bäcken slamma igen och växterna vid stranden multnade och bildade ditritusgyttja. I gyttjan växte snart andra växter och allteftersom jordlagret växte kom det så småningom upp till utan där Vitmossan tog överhand. Detta hände lite för vart år och snart slog alfrön rot. Eftersom alen kan växa helt i vatten blev plantorna buskar och buskarna stora träd. Svartputten är nu bara mitten av Svartsjömossen och nu växer där också björkar, tallar och granar. Således är mossen skicktad som årsringar eftersom växterna bara växer till på sommaren, tänkte Moffa, och om vi söker och får tag på varje årsrings frekvens med vår antenn, och känna av den med transistorn genom att vrida kondensator, så borde vi kunna analysera bandet och få reda på vad som har hänt här i alla år. På det viset kan vi kontrollera Ulriks utsagor. Vi får väl se hur det går. Du vet, för hundrafemtio år sedan var det många som bodde runt sjön och de bördiga åkrarna. Samhället växte inte förrän järnvägen kom till Mölnbo 1861. http://jarnvagen.blogspot.com/

MoaPinYin dokumenterar

MoaPinYin ska bli skollärare när hon blir stor, det har hennes morfar sagt. Nu blir det ju inte jämt som man tänker sig, men så tänkte Moffa när han gav henne namnet. Vilket är då sannolikare än att det blir just hon som får i uppdrag att svara för pedagogiken i denna osannolika historia. Efter ett kort möte runt RundaBordet kom man till följande resultat:

Hädanefter skall dokumentationen av detta ärende delas upp i ett antal länkar för att de olika trådarna skall kunna utvecklas var för sig, och på intet sätt sätta krokben för varandra. Således kommer huvudstråket, med mjölken som drivande kraft, att fortsätta att sökas på länken:

http://wahlingemarket.blogspot.com/ ,

medan första sidolänken kommer att heta:

http://Vatt-Anna.blogspot.com/ .

Den senare länken handlar i huvudsak om Vatt-Anna och hennes samtida "vänner" i Vårdinge och i staden Södertälje. Så fort det dyker upp nya vibrationer i SvartaPutten, kommer MoaPinYin att annonsera detta i slutet av stycket genom att ange den föreslagna länken, så det bara är att markera denna för att hamna på rätt plats i texten. Kapten Persson ser till att ordningen hålls. Vi fortsätter forskningen nu! http://Vatt-Anna.blogspot.com/

Andra uppdraget

Rumpnissarna hade precis fått färdigt i Akterkastellet då Albin Svensson, grannen, tittade in ett tag. Klockan var nio på kvällen och det höll på att mörkna medan fullmånen sakta rörde sig över en sjärnklar himmel. Han berättade att det fanns mycket som var fördolt vid Svartputten, där uppe på storskogen, och att Ulrik i dalen lämnat några skrifter efter sig. Eftersom Moffa & Co ännu inte fått något uppdrag, var alla utom MessiasMedMissilen och Moffa med på noterna, och därför bjöd de in Albin till en rundabordskonferrens för att samla fakta genom att läsa igenom de gamla papperna i folioformat. Där uppenbarade sig, på gammeltysk stil, en berättelse som fick blodet att isa sig i ådrorna; även på Moffa; Messias förstod ännu inte livets allvar. Ett flertal luckor fanns nu, många år efter präntandet, och det var dem som man borde täcka upp genom att genomföra en expedition mitt i natten. Svartputten, en liten tjärn med en blank svart yta, var bara en relik av den sjö som en gång låg där mellan bergen. Men som alltid hade vitmossan utbrett sig runt sjön, och därefter alen, följd av björkar och tallar. En gång hade sjön varit full med rudor, men det var länge sedan. Kapten Persson tyckte att det knackade på dörren...men det var bara katten, DenSvarteSatans ättelägg, som smidigt hoppade upp på bordet där alla satt och samlade sig!

Akterkastellets MultiMediaSmedja

Från Nådhammar gick det fort kan man säga, ty vinden kom akterifrån och Optimisten krängde än åt babord och än åt styrbord. Och när man väl kommit in i lagunen i Milk River gjorde seglet en bomgipp, som vi säger på sjön, och då fick Moffa bommen i bakhuvudet så han trillade avsvimmad ner på durken. MaskisenMaxDartanYang tappade roderpinnen och MoaPinYin miste taget om storskotet, medan Kapten Persson och FiaKanKelv ramlade över bord.
MessiasMedMissilen låg och sov så sjönt under aktertoften. Till slut rände man rakt in i Korpberget där Moffas sommarstuga ligger. Moffa vaknade till slut och hans huvud hade väl klarat sig rätt bra, men det är från den episoden som han blev lite kluven, på ett tokroligt sätt. Mer om det längre fram. Emellertid kom hela besättningen överens om att man tills vidare skulle lägga projektet på hyllan. I stället sjösatte man ett nytt företag som man kallar:
Moffa & Co, vars första uppdrag var att ordna MultiMediaSmedjan på ort och ställe. Kontoret kallar man Akterkastellet och det är därifrån texten ringlar sig ut i världen. Det är drygt en km från Akterkastellet till Nådhammar och rakt över Lagunen till torpet där Anna växte upp.

Moffa tänker till!

Moffa hade blivit morfar för andra gången och när tösen kom emot honom med öppna armar och ropade Moffa, Moffa, Moffa, var hans öde avgjort. Sedan kom den ena idén efter den andra och här ska du få höra hur Arla länkades vid Moffa och hans Rumpnissar.
Kapten Persson kom först, sedan FiaKanKälv och kusinen MoaPinYin, samt MaskisenMaxDartanYang. Sist kom MessiasMedMissilen. Fem ostyriga ungar från Wahlinge som alla ville följa med på en äventyrssresa på DeSjungandeSjuHaven. De skulle till Kurreduttön och rädda Pippi Långstrumps pappa, Efrahim Långstrump som blivit fångad av pirater. Någon lång seglats blev det dock inte av den anledningen att FiaKanKälv inte förstod att man inte kan gå motströms om man skall ner till havet. Emellertid drog man Optimisten, ja så hade Moffa döpt båten, nedför Vitmossen, ner genom bäcken till Mölnboån, och det var där det fatala misstaget gjordes. Följaktligen hamnade man i Lillsjön och seglade vidare mot okända mål. När man kom till Nådhammar (Arlas källa) vaknade Moffa, som tagit sig en tupplur, och upptäckte att man navigerat fel. Det var bara att vända om, och det var då det hände!

Hur det började!

Det kom två bröder till Nådhammar i nådens år 1858. De hade stora planer för mjölkbönderna i trakten. I Stockholm ägde de resurser, bland annat Nådhammarsbodarna som var först med att sälja en blandning av smör och margarin och kalla den för restaurangblandning. Bröderna skildes åt och det blev Hildemar som blev kvar hemma i Vårdinge dit det första tåget kom 1861 så att han kunde skicka mjölk till Stockholm. Den andra brodern, som hette Wilhelm, begav sig till andra delar av Sverige och organiserade bönderna så att man till slut kunde framställa produkter i sitt nystartade ångmejeri i Stockholm, det första i Sverige.
Hildemar hade en dotter som gifte sig med Fredrik Benzinger, en skicklig mejerist som Hildemar hade hittat i England, dit bröderna levererade grädde till konditorierna. Verksamheten gick inte bra där, men Fredrik var så mycket bättre, och därför blev det just han som 1915 blev Mjölkcentralens förste verkställande direktör. Idag är namnet på den rörelse som började invid stationen i Mölnbo...Arla..Arlafood....och ingår i en koncern som spänner över hela jordklotet; Europas största. Paret Benzinger bosatte sig på Långbro gård alldeles utanför Mölnbo...